nissdotter.blogg.se

 

 

God förmiddag! Måndag och första dagen på min sista lediga vecka! Whaaa, var tog tiden vägen? Det känns som dagarna bara försvunnit trots att det kändes som det låg oceaner av tid framför mig när jag gick på två veckors ledighet här om veckan. Speciellt dagen igår bara försvann! Min älskade hund skrämde mig rejält... Och sen kunde jag inte fokusera på annat resten av dagen...

 

Jag och vovven skulle gå ut på en lång härlig lunchpromenad i höstsolen. Vi hade precis lämnat huset och gått runt hörnet när hon bestämmer sig för att kissa på en stolpe. Alltså, min hund är en tjej och som ni nog alla vet så är det hanhundar som ska lyfta på benen mot allt och alla typ. Men, tydligen är det så att min hund är en dominant tik vilket innebär att hon vill kissa "överst" så att det är hennas markering som "gäller", hänger ni med? Så hon sittkissade i vanlig ordning fast då med vänstra bakbenet lyftat mot stolpen i någon slags avancerad yoga-övning. Jag tänkte inte mer på det eftersom hon alltid gör så. Det var bara det att den här gången så fastnade benet i den "kissande hund-positionen"! Hon hoppade alltså på tre ben med det vänstra bakbenet högt upp i luften i någon slags kramp. Hennes ögon var uppspärrade och hon var fullkomligen livrädd och klamrade sig fast på mig som för att säga "snälla hjälp mig, ta bort den hemska krampen". Jag försökte massera och stretcha men inget tycktes hjälpa. Hon gnydde inte eller så, men hon var märkbart skärrad och jag visste ju inte hur pass smärtpåverkad hon var. Så fort hon kunde på tre ben så rusade hon tillbaka mot huset, hon ville bara in. Jag vet inte hur länge jag höll på att försöka få bort krampen, en halvtimme kanske? Till slut ringde jag till mamma (som är hundens egentliga matte bara det att jag har henne allt som oftast). Hon hade aldrig varit med om det innan men hon skulle komma så fort hon kunde. Bilen var med pappa ute i stugan så jag ringde honom ifall han kunde komma och hämta ifall vi skulle behöva köra henne till akuten. Väl inne i lägenheten igen så verkade krampen släppa och jag andades ut. Men det skulle jag inte gjort för den kom tillbaka och hon blev lika skrämd igen! Påbörjade samma sak igen, att massera och stretcha, samtidigt som jag försökte komma på varför det blev så här. Epileptiskt anfall strök jag, för det var bara centrerat kring bakbenet, hon krampade inte i hela kroppen. Min egna slutsats (som är helt lekmannamässig) så tänker jag att det nog rörde sig om en kombination av överansträngning och vätskebrist. När jag har henne hos mig så går jag nog fler och längre promenader än vad mamma gör med henne, och hon kan vara lite dålig på att dricka, man får ofta truga i henne vattnet. Lägger man Fortiflora (hon älskar verkligen det) eller en bit hundmat i vattnet så dricker hon alltid upp hela skålen. Så jag såg till att hon drack ordentligt och fick att äta för saltbalansen och sakta men säkert avtog det värsta, tillslut var det bara små ryckningar i benet kvar. När mamma väl anlände så var hon nästan som vanligt igen! Men vi vågade inte promenera henne så mycket igår utan gick bara de nödvändiga rundorna. Pappa kom och hämtade vovven och mamma sen på kvällen så att hon är på plats inne i stan ifall det skulle komma tillbaka och de måste åka in för att få nåt kramplösande. Fyyy så otäckt detta var, så rädd jag blev! Hon är mitt allt denna lilla hund och jag vet inte vad jag skulle göra om nåt farligt skulle hända henne! Och maktlösheten, när hon liksom bad om hjälp och förlitade sig på att jag kunde hjälpa henne, och så visste jag inte vad jag skulle ta mig till... Breaks my heart. 

 

Pappa var ju med rolig. Han sa att han skulle svänga förbi hos mig på vägen från stugan och hämta upp mamma och vovve. Men det kom ingen pappa. Jag ringde på hans mobil som visade sig vara avstängd, så provade att ringa på det fasta hemnumret. Väntade mig ju inget svar eftersom han skulle vara i stugan med endast mobil men han svarade! "Ojdå, jag glömde bort det, jag ville bara hem och titta på hockeyn, jag kommer nu!" Hahaha, ja här kunde vi sitta och vänta! Karlar och hockey alltså, då upphör allt annat att existera i världen.

 

Har förresten fått uppdatering av mamma angående vovven, hon verkar vara helt återställd sedan igår, inga tecken på hälta eller så, puuuh.